Tjena kexet, står du här och smular?
Jaha, ännu en arbetsdag avklarad. En ganska så skön arbetsdag måste jag säga. Kidsen var galna som vanligt, vissa mer än andra, så det var allt annat än lugna gatan. Lyckades få två små fyraåringar efter mig som kom fram och överaskade mig genom att smälla till mig i rumpan. Är inte ungar underbara? Att de sedan fortsatte den fina gesten med en snygg replik som; Tjena kexet, står du här och smular?, fick mig att fundera över vad det kommer att bli av den kommande generationen. Visst är det kul att man blir uppskattad på jobbet, men jag vet inte om det kändes som uppskattning. Mer som diskriminering.. av två småglin? Efter att ha bråkat med mig några gånger om fick jag till slut en kram och jag tror vi slöt fred i och med det, ungjävlar. Jag älskar mitt jobb!