malin mitt i trafiken.
BÄTTRE
BORTKOMMEN
OCH
OMKÖRD
ÄN
OMKOMMEN
OCH
BORTKÖRD
BORTKOMMEN
OCH
OMKÖRD
ÄN
OMKOMMEN
OCH
BORTKÖRD
för hela året har jag väntat på juni, juli, augusti.
Allting verkar lättare då? Allting känns mycket då?
Tisdag förmiddag, eller egentligen eftermiddag. Men för mig känns det som att klockan lika gärna skulle kunna vara 12.00. Dock är den närmare tre snåret. Det är regn ute och grått, grått som satan. Det piggar inte upp humöret direkt, men jag känner mig på något sätt ändå lite glad. Vet inte varför. Det är ganska skönt att göra ingenting ibland. Väckarklockan ringde 08.30 idag. Det var dags för första körlektionen genom tiderna för malin. Nervös och blöt anlände jag till Gruvegårds körskola. Läraren kom efter en stund och frågade i alla jag ville köra från start. Nej, tack sa jag och hoppade snällt in på passagerarsätet. Det bar iväg mot skallberget och smågatorna där. Nervositeten försvann bums och jag vill ha körkort NU! Taggad till tusen! Gjorde min dag. Kanske kommer lilla malin också att ge sig ut på vägarna till slut?
Med ett leende på läpparna cyklade jag hem i regnet som fortfarande pågick. Fick sjukt mycket energi. Bestämde mig för att laga muffins, även fast jag egentligen rent ut sagt är KASS på det. Men hur svårt kan det vara egentligen? Det gäller ju bara att följa receptet. Jo, så sa jag också till mig själv. In med smeten i ugnen. Muffinsarna blev större och större…och STÖRRE. Något var fel, väldigt fel! Optikern sa att jag borde gå och kolla min syn minst en gång per år. Jag har inte gjort det i år. Dags nu! 2 tsk bakpulver. Malin läser; 2 msk bakpulver. Mums!
Nu ska jag nog kanske baka något annat. Eller så struntar jag i det och kilar ner mot affären och köper något färdigt. Jag ska gifta mig med en kock när jag blir stor eller anställa en möjligtvis.
...raise me up.
And I don't want the world to see me
cause I don't think that they would understand.
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am..
cause I don't think that they would understand.
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am..
att vara eller inte vara?
Tisdag och klockan börjar närma sig halv fem. Vad har jag gjort hittills denna regniga dag? Inte mycket om jag ska vara ärlig. Ställde klockan tidigt för att ta mig en promenad. Om det gick bra? Äh, jag somnade om och blev hysteriskt väckt 12.00 av att mamma slår upp dörren till mitt rum och ser ut som att någon dött. "Där är du ju!..". Eh ja, där var jag. Jag som sov så gott. Och hade inte alls hört att det hade ringt tvåhundratusen gånger i både mobilen och hemtelefonen. Min mamma är inte riktigt klok ibland, men hon är trots allt min mamma bara min!
Smått förvirrad och nyvaken kravlade jag mig upp ur sängen och förklarade lugnt att jag faktiskt mådde bra, dock lite omtumlad efter uppvaknandet. Jag tittade ut genom fönstret och insåg att denna dag skulle bli allt annat än solig. Jag fortsatte därför att gå runt i pyjamas (vilket jag fortfarande gör..) och blev väldigt sugen på pannkakor! Pannkakorna gräddades och käkades upp på noll tid lika med att jag nu har för mycket pannkakor med extra sylt i magen. Men va fan, det är ju sommarlov och jag tänker nog fortsätta min degardag. Att kolla film vore ju ganska passande en dag som denna, men jag är ju så katastrofalt dålig på att titta klart. En kortfilm kanske? Eller ett Vänner-avsnitt? Vänner!
Igår blev det också en degardag. Helt slut lyckades jag dock ändå framåt senare delen av eftermiddagen sätta mig på cykeln och trampa ner på stan för att möta Simon. Han lockade med fika. Jag var där som ett skott, efter en tid! Sen cyklade vi mot Viksäng och det proffessionela byggnadsarbetarna. Underhållning på hög nivå och fika också för den delen. Alltid lika intressant att se hur killar löser olika typer av problem och vad som sker när överaskningar inträffar. Sånt som de kanske inte räknat med. Det gjorde i alla fall min dag!
Efter Calles altan blev det att trampa hem med min dåliga kondition, som jag tror har blivit ännu sämre bara på en dag! Väl hem trampade jag igen och denna gång mot Sophie. Det skulle nämligen bära iväg ut i skogen. Carro satte gasen i botten och sen var vi på väg.
"Jag ska väl svänga här?..."
"Nej, du ska bara fortsätta köra framåt.."
Och sen vare Välkommen till Hallsta! Ibland kan det bli lite fel. Men vadå, vi fick ju se Kolbäcks bästa sida på köpet. Väl framme hos Emelie blev det att hoppa på studsmattan tills vi var tillräckligt varma för att kasta oss i sjön. Om vi kastade oss i vet jag inte, men bad blev det! Sen käkade myggorna upp oss så då gick vi in och käkade chokladkakor. Det blev ingen Hallstatripp tillbaka men det gjorde inget.
Smått förvirrad och nyvaken kravlade jag mig upp ur sängen och förklarade lugnt att jag faktiskt mådde bra, dock lite omtumlad efter uppvaknandet. Jag tittade ut genom fönstret och insåg att denna dag skulle bli allt annat än solig. Jag fortsatte därför att gå runt i pyjamas (vilket jag fortfarande gör..) och blev väldigt sugen på pannkakor! Pannkakorna gräddades och käkades upp på noll tid lika med att jag nu har för mycket pannkakor med extra sylt i magen. Men va fan, det är ju sommarlov och jag tänker nog fortsätta min degardag. Att kolla film vore ju ganska passande en dag som denna, men jag är ju så katastrofalt dålig på att titta klart. En kortfilm kanske? Eller ett Vänner-avsnitt? Vänner!
Igår blev det också en degardag. Helt slut lyckades jag dock ändå framåt senare delen av eftermiddagen sätta mig på cykeln och trampa ner på stan för att möta Simon. Han lockade med fika. Jag var där som ett skott, efter en tid! Sen cyklade vi mot Viksäng och det proffessionela byggnadsarbetarna. Underhållning på hög nivå och fika också för den delen. Alltid lika intressant att se hur killar löser olika typer av problem och vad som sker när överaskningar inträffar. Sånt som de kanske inte räknat med. Det gjorde i alla fall min dag!
Efter Calles altan blev det att trampa hem med min dåliga kondition, som jag tror har blivit ännu sämre bara på en dag! Väl hem trampade jag igen och denna gång mot Sophie. Det skulle nämligen bära iväg ut i skogen. Carro satte gasen i botten och sen var vi på väg.
"Jag ska väl svänga här?..."
"Nej, du ska bara fortsätta köra framåt.."
Och sen vare Välkommen till Hallsta! Ibland kan det bli lite fel. Men vadå, vi fick ju se Kolbäcks bästa sida på köpet. Väl framme hos Emelie blev det att hoppa på studsmattan tills vi var tillräckligt varma för att kasta oss i sjön. Om vi kastade oss i vet jag inte, men bad blev det! Sen käkade myggorna upp oss så då gick vi in och käkade chokladkakor. Det blev ingen Hallstatripp tillbaka men det gjorde inget.
för hela året har jag väntat på.
Skolavslutning och sommarlov. Studentskiva och grillning. Cykel och vasaparken. Hem vandrade vi vid fyra tiden på lördagsmorgonen med fåglarna ekandes i trumhinnorna. Det var en lång dag, men bra! Halv tio intogs ljushallen i fredags och jag kan ju säga att det kändes att sitta där. På ett sätt ville man också vara en del av allt den dagen innebar, men samtidigt var jag otroligt glad över att veta att vi har ett helt år kvar. Jag har så mycket som jag vill göra innan det är dags att kasta mössan. Dagen följdes av lite nostalgi och gräsklippning där det kunde slutat illa i fall reflexerna inte hade varit goda. Studentskiva väntade lite senare och jag är som sagt glad att jag har ett år kvar. Efter det blev det till att trampa mot Carro för lite mat och mys med tjejerna. Det provades kläder..och provades kläder och..ja, vi skulle kunna stått där hela kvällen. Mätta som aldrig förr blev vi i alla fall. Krogen är jag fortfarande för liten för. Jag tog min cykel och trampade mot nästa grillkalas. Även där föredrog vissa krogen och det blev cykel igen. Folk plockades upp och vi begav oss snällt mot parken där det vankades mingel på högsta nivå. Folk hit och dit och upp och ner och överallt. Mycket trevligt. Som sagt, ni var ju där! Photosession hela kvällen lång.
Sol och bad, bad och sol. Medelhavet har kommit till Västerås. Värmeböljan har slagit in över mälaren och herrejösses vad varmt det är. Men! Jag klagar inte. Inte alls. Inte i närheten. Jag njuter och är..glad? Inte glad, men glad att solen skiner och hoppas på att den kommer göra det resten av sommaren också. Som sagt, det blev inget sommarjobb detta år heller. Synd malin, synd! Bara att komma igen nästa år. Herregud, jag vill inte jobba. Detta här vårat sista riktiga sommarlov och det ska tas tillvara på så mycket det bara går.
Och just nu skulle jag behöva dig här. Eller i alla fall bara veta att du fanns här. Därför. Just nu är det bara en stor saknad och ibland känns det som om saker och ting aldrig kommer bli riktigt bra. Det kommer aldrig kännas bra, utan dig. Sommarlovet känns inte som ett lov. Det känns mer som för mycket tid att fundera på. Fundera på vad som hänt och skett i livet under de senaste veckorna. Det känns som om jag bara har följt med på allt, men inte egentligen funderat över varför. Men ska man tänka på mycket egentligen? Oftast när jag gör det blir det lite för mycket fel. Vad jag vill? You tell me.
& så finns det de som har flera hundra feting mattedagar kvar!
Äh, okej. Jag ska försöka att inte vara för skadeglad. Men glad är jag. Japp japp! För en mattebok är något som Malin Johanson aldrig kommer behöva använda sig av, någonsin! Världens känsla. Elva år av slit haha. Jag har redan ont i smilgroparna, men den smärtan kan jag leva med. Det är över nu! Och jag kommer komma ihåg alla dagar.
Sista riktiga dagen idag i skolan och ändå var den inte så riktig. Ingen geografi och första lektionen bestod av idrott där det inte gjordes så himla mycket om jag ska vara ärlig. Klassen gjorde ett tappert försök till ”spökboll”, men efter två gånger så gav största delen av den lilla skara som var där upp. Magen kurrade och det vankades mat på stan. Nyttighetsfaktorn var hög idag och det blev sallad, och ..coca cola. ”Jag ser dig…” Favorit i repris, jag kommer aldrig tröttna. Efter lite små-shopping på stan och inhandlande av blomma blev det tillbaka till skolan för att möta helvetet. Elli och jag liknade Skrik & Panik på vägen uppför trapporna mot dödsdomen. Men vet ni? Det gick bra. Väldigt bra. För bra för att vi skulle våga tro på det. Men sant ändå. Matte är ett avslutat kapitel i våra liv och tack!
Kvällen har bestått av sightseeing på stan och en riktig fotbollskväll med hamburgetallrik och svenska landslaget. Vi taggar för VM!
..vissa är bara bäst.
..vissa är bara bäst.
don't take what's left of me.
Sista mattelektionen någonsin? Eller? Efter idag så vågar jag faktiskt inte svara så himla säkert på den frågan. Imorgon kommer detta "domedagsresultat" att meddelas. Jag är rädd. Japp, skräckslagen. För jag har bestämt mig för att inte röra en mattebok nästa år och nu kanske jag blir tuvngen att bryta detta löfte. Känns..eh, ångestframkallande. Så som mittt uppvaknande var imorse. Men det finns ju två sätt att se det på, eller hur? Två valmöjligheter! *försöker tänka så* ..
Torsdag redan. Vecka 22 redan. Sommar redan. Eh? Mitt tidsperspektiv är lika med noll.
Idag; Ett matteprov åt helvete och vandrat i ett sommarregn. Jordgubbspaj och saknad. Nu sova. ("på väg" som det så snyggt heter..)
Dåligt med inspiration. Malin behöver sova.
Torsdag redan. Vecka 22 redan. Sommar redan. Eh? Mitt tidsperspektiv är lika med noll.
Idag; Ett matteprov åt helvete och vandrat i ett sommarregn. Jordgubbspaj och saknad. Nu sova. ("på väg" som det så snyggt heter..)
Dåligt med inspiration. Malin behöver sova.