Just an ordinary day.
Julklappssökandet började förresten idag på stan och det är nog lika bra att sätta igång redan nu om jag ska komma på vad jag ska köpa till mina nära och kära. Usch, folk måste verkligen börja skriva önskelistor nästa år. Helst redan i augusti.
47.
December är snart är och jag vågar inte ens tänka tanken.
Jaja, nu ska jag snart ner och fika med tre underbara tjejer.
Uppdatering och sånt ni vet.
Det går bra nu.
Duracell kanin.
Idag har jag massa energi, men det har tyvärr inte världen.
Fan..
Said and done!
Jag vill bara att det här året ska ta slut fast ändå inte.
Jag längtar men jag vill egentligen inte längta.
Jag vill lämna den här stan fast ändå inte.
....
Over the rainbow.
Trots en lugn kväll igår var jag som en levande död imorse när klockan ringde. Dåliga rutiner, verkligen. Ikväll blir det lugnt igen, om inte ännu lugnare än igår. Jag sa åt mig själv att bara ligga hemma hela kvällen, fast det är lättare sagt än gjort. Om en timme kommer min rastlöshet tar över stort och sökandet efter något att göra kommer ta fart. Men men, jag ska lära mig att inte göra någonting som omväxling. Nu när julstressen närmar sig. Julklappar var det, ja?
Friday.
Jag ser fram emot helgen av någon underlig
anledning. Vet inte varför. Den kommer inte
direkt bli något att hänga i julgranen, men jag
tror det blir bra ändå. Våga vägra krogen. Typ!
Nu tänkte jag spendera lite pengar, käka
lunch på stan och sen bege mig till jobbet.
En sak i taget.
Bjällerklang!
Schtunk.
Huvudvärken bultar lätt och mina fötter känns faktiskt lite begagnade. Jag tror bestämt att det är dags för mig att säga nattinatt. Snart i alla fall. Idag har jag flängt runt hela stan känns det som. Förklarar kanske de ömma fossingarna. Hit och dit och dit igen och så slutligen ikväll blev det teater (Alex och jag kör en tvådagars-kulturresa). Rich man, poor man på länsteatern - "Underbar pjäs". Såg man inte Romeo och Julia förra året så missade man absolut något. Verkligen en-nära-clownen-upplevelse. Sevärd!
För övrigt så tror jag att december kan bli en riktigt bra månad.
Det känns som det nu i alla fall.
Uppdatering.
Veckorna bara rusar iväg som vanligt och december står redan och knackar på dörren. Tog inte jag just studenten? Puh! Denna vecka sitter jag i alla fall inte rastlös och det är skönt att veta. Jobb idag likaså imorgon på Busborgen. Sen kilar jag och Alex iväg till Västeråshallen imorgon kväll och diggar lite till Winnerbäck. Ska bli skoj. På onsdag blir det informationsmöte på Falkenbergska Kvarnen och sen blir det teater på kvällen. Skrattar jag hälften så mycket som förra gången så kommer jag vara nöjd. Jag och Alex tänkte också inta Friskis lokaler, vilket var alldeles för länge sen. Jag måste verkligen påminna mig själv om att för allt i världen inte förnya det kortet. What a waste! Det är något som definitivt inte står på prioriteringslistan denna höst och jag har en känsla av att det kommer fortsätta så ett tag. Det kallas ingen motivation. Lisas och mitt projekt räcker gått och väl som en bra början. 7 dagar, det ni. På fredag, lördag och söndag hoppas jag förövrigt på mer arbete. Ska bli en lugn helg har jag bestämt. Jag lovar.
På fredag drar Lisa till Sälen. Sad.
Walk the line.
Jag vill inte bli gammal. Jag vill inte bli vuxen heller för den delen. Det verkar liksom inte så himla kul. Jag vet inte varför egentligen. Att vara vuxen verkar innebära mer än vad jag vill just nu. Just nu vill jag bara var 19 ett bra tag till. Jag vill inte bli en sån där människa som lever för sitt jobb och köper hem Happy Meals till sina småttingar alltför många gånger i veckan i brist på tid. En sån som inte har tid med vänner, fritid och som glömt vad ordet semester betyder för länge sen. No way, stopp och belägg. Jag vill behålla det som är nu till framtiden, hur man nu gör det? För egentligen, måste allting verkligen förändras i takt med siffran stiger?
Mitt i veckan.
The past, the present.
I´m ok.
Health Care Club
För två dagar bestämde vi oss - No more sugar. Jag har fått för mig att jag ska se hur lång tid det går innan sötsuget försvinner och försöka vänja mig av med det så mycket det bara går. Allt fikande och lunchande på stan har fått mitt sockerintag att skjuta i höjden, arbetslöshetens ljuva hämnd. Jag fick med mig Lisa i kampen också så nu kan vi hålla oss ifrån Maxis godishylla tillsammans. Från och med i måndags och två veckor framåt existerar alltså varken godis, läsk, chips och dipp osv i våra ögon. Det blir till att knapra morötter och dricka vatten, jag tror vi fixar det. Right?
Sydamerika.
I januari väntar sol och värme på andra sidan jordklotet.
Can´t wait!
Make-over.
En anstränging för att fixa till utseendet på denna blogg har gjorts, men tyvärr utan några vidare resultat. Hittade dock en asbra blogg där det fanns pilar och instruktioner från start till mål om hur man göra en extreme make-over på sin blogg. Så kanske, kanske en dag kommer jag förstå mig på vad en kodmall egentligen innebär.
Grattis alla pappor.
Denna helg har jag dock tagit mig i kragen och visst har det gett resultat. Ytterligare en lugn helg har passerat och det har varit skönt. Jag gillar lugna helger nuförtiden. Gårdagen bjöd på tacokväll med Fia och Elli och vid elvatiden låg vi alla tre i min soffa och kunde inte röra oss en milimeter. Precis vad som krävdes för att jag ska orka jobba idag. Så, nu frukost sen Busborgen.
Tomorrow is a different day.
Alex släpade ner mig till stan och arbetsförmedlingen halv elva idag, trots min trotsighet. Tydligen har dom något som kallas jobbchansen varje fredag. Det är säkert jättebra. Det är bara det att jag tyckte att det verkade värdelöst. Sen hörde jag på nyheterna igår om hur arbetslösheten bland unga minskar. Något som jag dock inte märkt av, men det stämmer säkert. För som en tjej sa; Lägger man manken till så får man sig ett jobb. Jag vet inte om jag håller med om det. Egentligen tycker man ju att det borde finnas hur mycket jobb som helst, men tydligen inte. Jag undrar; Varför inte?
Men man ska ju vara glad för det lilla. Hela denna helg kommer ju innebära jobb och även fast mina trötta ögon helst bara vill sova nu så vet jag att det är bra i slutändan. När det är tid för löning vet jag att det kommer vara värt. Jag måste bara påminna mig själv om att spara istället för att slösa. Det brinner i mina shopoholic-fingrar. Men icke sa nicke. Jag behöver spara.
Some things will always remain the same!
Jag har inget att säga. Verkligen inte. Har suttit i en kvart och försökt få fingrarna att brinna över tangenterna, men utan lycka. Finns inte så mycket att säga. Vardagen är som den är. Bättre än någonsin, men ändå.. ja, oviss. Jag vet vad jag vill att våren 2008 ska innehålla. Men det finns alltid ett (eller flera) men. Tur då att nästa år börjar bra. Då ska jag fundera. Eller nej förresten? Det är ju precis det jag inte ska göra. Nu vill jag bara att 13 januari ska infinna sig.
Grattis, hjärtat!
.
You don't have to always be right.
Let me take some of the punches for you tonight.
I need to let you know; you don't have to go it alone.
Supersugen.
Spara, vad är det?