Paus!
Jag lägger ner bloggandet ett tag.
Nu ska jag njuta av solen istället för datorn!
Nu ska jag njuta av solen istället för datorn!
Brilleland och Snappehanebygden!
Ja, efter cirka 10 dagar är jag tillbaka Västerås och jag vägrar packa någon väska mer på ett tag. Borta bra men hemma bäst och det stämmer så väl, så väl. Lovet har visserligen varit perfekt och kanske precis vad jag behövde när jag tänker efter.
Förra fredagen runt midnatt satte sig tre tjejer på bussen mot Oslo för att hälsa på Sophie Lindström som nu mer lever och bor i Norge. Bussresan gick fort och det kanske för att Carro och jag sov oss igenom hela resan. Stackars Elli kunde inte sova nått hon. Efter en sex timmar lång bussfärd är man inte alltför kaxig och mina ögon hängde nere vid knäna. Vi hojtade på första, bästa (S som i sämsta..) taxi och räckte fram lappen med adressen. Jag vet inte hur det är i Norge, men här i Sverige kan i alla fall taxichaffisarna gatorna hyfsat bra. Men inte våran grabb inte, nej nej.. han frågade oss om det var första gången vi var i Oslo minst fyra gånger. Frågan var kanske - Var det hans första gång i Oslo? Till slut kom vi i alla fall fram och det var ett kärt återseende att se Sophie igen. Hon såg precis ut som vanligt faktiskt, lite nyvaken kanske med tanke på att vi ringde och väckte henne.. men annars precis som när vi såg henne sist. Det var trots allt bara två månader sen hon åkte, men det känns som en evighet. Dagarna i Oslo innehöll shopping, promenader genom staden, utekväll med det ena och det andra och nog världens minsta barer.. och världens fullaste barägare! Vi åkte taxi en hel del och moffade mat så det skrek om det. Frukost på takterassen och lata oss i solen hann vi också med. Skavsår, onda fötter och obekväma skor blev vår största last då vi trippade upp och ner mellan Oslos gator. Vi var till och med ute till IKEA och käkade korv då det går gratis bussar dit hela dagarna, suvervänt! Dagarna i Norge var toppen och på onsdagsmorgonen vid halv fem stannade vi i Västerås på centralstationen. Bussresan hem var kanske inte den bästa bussresan jag varit med om, men what the hell. Alla är vi olika. Vissa kanske tycker att det är okej att smeta på sig tonvis med billig parfym på bussen då svettlukten läckt igenom.. flera gånger! Men men.. borta bra men hemma bäst!
Jag hann knappt hem förrän det var dags att vända igen. Jag hällde ut alla kläder och packade en ny väska då det var tid att bege sig mot Skåne och Mala på onsdagseftermiddagen. Jag såg fram emot sex dagar med mycket vila och avkoppling. Dock måste jag erkänna att jag blev rastlös redan efter ett dygn och det kändes som en evighet innan måndagen skulle kommma. Men nu så här i efterhand har det varit skönt att vara borta och förmodligen ganska nyttigt. Jag har sovit MASSA, kollat film, shoppat i metropolen Hässleholm, gjort Österlen i fredags med Kivik och Simrishamn som huvudmål, firat Pappa och fått fint besök från Helsingborg, träffat släkt med mera. Ja, det var nog välbehövligt. Jag känner mig i alla fall väldigt utvilad och det är ju bra, men nog kommer ögonen behövas vevas upp imorgon när klockan ringer halv sju. Som sagt, borta bra men hemma bäst!
Förra fredagen runt midnatt satte sig tre tjejer på bussen mot Oslo för att hälsa på Sophie Lindström som nu mer lever och bor i Norge. Bussresan gick fort och det kanske för att Carro och jag sov oss igenom hela resan. Stackars Elli kunde inte sova nått hon. Efter en sex timmar lång bussfärd är man inte alltför kaxig och mina ögon hängde nere vid knäna. Vi hojtade på första, bästa (S som i sämsta..) taxi och räckte fram lappen med adressen. Jag vet inte hur det är i Norge, men här i Sverige kan i alla fall taxichaffisarna gatorna hyfsat bra. Men inte våran grabb inte, nej nej.. han frågade oss om det var första gången vi var i Oslo minst fyra gånger. Frågan var kanske - Var det hans första gång i Oslo? Till slut kom vi i alla fall fram och det var ett kärt återseende att se Sophie igen. Hon såg precis ut som vanligt faktiskt, lite nyvaken kanske med tanke på att vi ringde och väckte henne.. men annars precis som när vi såg henne sist. Det var trots allt bara två månader sen hon åkte, men det känns som en evighet. Dagarna i Oslo innehöll shopping, promenader genom staden, utekväll med det ena och det andra och nog världens minsta barer.. och världens fullaste barägare! Vi åkte taxi en hel del och moffade mat så det skrek om det. Frukost på takterassen och lata oss i solen hann vi också med. Skavsår, onda fötter och obekväma skor blev vår största last då vi trippade upp och ner mellan Oslos gator. Vi var till och med ute till IKEA och käkade korv då det går gratis bussar dit hela dagarna, suvervänt! Dagarna i Norge var toppen och på onsdagsmorgonen vid halv fem stannade vi i Västerås på centralstationen. Bussresan hem var kanske inte den bästa bussresan jag varit med om, men what the hell. Alla är vi olika. Vissa kanske tycker att det är okej att smeta på sig tonvis med billig parfym på bussen då svettlukten läckt igenom.. flera gånger! Men men.. borta bra men hemma bäst!
Jag hann knappt hem förrän det var dags att vända igen. Jag hällde ut alla kläder och packade en ny väska då det var tid att bege sig mot Skåne och Mala på onsdagseftermiddagen. Jag såg fram emot sex dagar med mycket vila och avkoppling. Dock måste jag erkänna att jag blev rastlös redan efter ett dygn och det kändes som en evighet innan måndagen skulle kommma. Men nu så här i efterhand har det varit skönt att vara borta och förmodligen ganska nyttigt. Jag har sovit MASSA, kollat film, shoppat i metropolen Hässleholm, gjort Österlen i fredags med Kivik och Simrishamn som huvudmål, firat Pappa och fått fint besök från Helsingborg, träffat släkt med mera. Ja, det var nog välbehövligt. Jag känner mig i alla fall väldigt utvilad och det är ju bra, men nog kommer ögonen behövas vevas upp imorgon när klockan ringer halv sju. Som sagt, borta bra men hemma bäst!