det här är mitt sätt!
När det ena är klart är det bara börja på det nästa. Jag är trött och hungrig och sugen på pepparkakor. I kväll kommer jag förhoppningsvis hoppa i säng innan torsdagen har övergått till fredag, men först ska jag skriva klart biologin och läsa religionen och..inget mer.
FÖR IMORGON ÄR DET HELG!
plugghäst 4-ever.
Just nu har jag tagit paus. Den halvfulla pepparkaksburken är inte riktigt halvfull längre och jag funderar på om jag ska fixa några koppar kaffe (det kan ju som sagt bli en lång natt..) till. På TV:n rullar Grey's Anatomy och jag har aldrig egentligen kollat på det, men jag ska nog börja. Efter att ha sneglat med ögonen från dataskärmen så verkar det rätt intressant. Det är något visst med sjukhusserier. En annan intressant grej är att jag önskar att jag var någon annanstans just nu. Någonstans där det inte finns något som kallas konfliktanalys och analysmodellen. Jag avundas Alex något så grymt som får en hel vecka av bara sola och bada och koppla av. Det, mina vänner, är något som Malin Johanson mest av allt skulle behöva i detta ögonblick - VILA.
*Slut på paus*
Dags att återgå till jobbet.
09.30-16.00
HA! Jag är verkligen inte bra på att hålla det jag säger att jag ska göra. "Somna senast 21.00..". Det kunde jag ju egentligen räknat ut på direkten att jag inte skulle lyckas med. Jag hade kanske inte i åtanke att gå och lägga mig strax innan det var dags för att stiga upp, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Kan dock bli ganska bra ändå. Det som höll mig vaken efter midnatt var mitt fem minuter långa tal om något som skulle röra "Den moderna människan". Rena sömnpillret om jag ska vara ärlig, men min ögon vägrade att vilja bli trötta. Jag tog mig i kragen och skrev klart det. Samtidigt som jag satt och skrev om varför vi människor ständigt är i detta behov av att vara anträffbara dygnet runt och hur jag tror att det faktiskt kan vara ohälsosamt, så sitter jag själv som fastklistrad vid en skärm. Dubbelmoral? Ja, vart är världen på väg. Jag tryckte på logga ut och kastade mig i sängen bums.
big girls don't cry, or how was it?
Idag ska jag;
- Röra på mig så lite det bara går.
- Säga hejdå till Alex som åker till Kap Verde inatt.
- Förbereda ett tal på 5 minuter tills imorgon.
- Somna senast 21.00.
Det ser ut att bli en bra söndag...
wherever this will take me i will follow.
Igår ringde klockan 06.00. Yrvaken och helt vansinnigt trött gällde det att samla kraft och stiga upp. En heldag på SAco-mässan i Älvsjö väntade och bussen skulle avresa tio i åtta från Rudbeckianska Gymnasiet. Som vanligt blev det film - lite av en tradition nu. Jag trodde det skulle bli en trött resa dit med mycket sömn, men även jag som ointressant-filmkikare blev klarvaken till Dum&Dummare. Egenligen..vem blir inte det? Tack Anders som introducerade mig för den filmen. Den blir bara bättre och bättre för varje gång (och det har blivit ett antal gånger nu). Väl framme i Älvsjö möttes vi av hundratals andra elever som också skulle irra runt på mässan och försöka förutspå vad livet ska komma att innebära efter studenten. Gratisgrejer var dagens största mål och jag tycker ändå att vi lyckades få med oss en del hem. Tandborstar är ju alltid bra att ha och speciellt man har designat dom själv. Efter ungefär en timme kände jag mig ganska klar klara, men då var det bara till att vänta på bussen som skulle gå hem tre timmar senare. Fötterna började värka och det gällde att fördriva tiden. Visst skulle man kunnat gå på en massa seminarium och pratat med allt och alla, men liksom när man är trött..hur kul låter det då på en skala?
- Vet du inte vad du ska bli när du blir stor?!?!
Nej, tyvärr vet jag inte det än och jag hade inte tänkt att veta det heller på ett tag.
Trots lite för mycket tid över så var det ändå lite kul att åka dit. Jag ska försöka ta mig lite tid och läsa igenom en del av alla broschyrer som man blev tilldelad. Kanske är dags att faktiskt börja fundera lite smått. Hemma i Västerås blev det vid fyra-tiden och Hattmoster och jag vandrade hem i regnet. Det blev lite tillfixning och sen hem till Sophie för att åka vidare mot Madde. Tacos stod på menyn och maten var framme på bordet ganska fort kan jag lova ..och lika fort var den borta. Mascaran drogs på och det skålades vilt. Förfesten var igång. Roligt och galet. Det fortsattes på Silk med trevligt sällskap. Tack för ännu en fredag!
Imorse vaknade jag och drog upp persiennen. Det enda jag såg var dimma. Jag drog ner persiennen igen och kastade mig i sängen. Nu är det í princip söndag och jag har inte gjort speciellt mycket sedan jag vaknade. Tröttheten har bara blivit större och jag ska nog snart krypa till sängs snart. Imorgon är det sista dagen på helgen och jag har hoppas att det blir en bra dag. Vi får väl se. Det är dags att ta tag i saker. Sen finns det en del annat som jag också hoppas hinna med. Meeeeeeeeeeen, jag tar det då.
Godnatt!
and as we go on..
- Åh, tack. Vilka fina! Men du vet, jag har ju inte hål i öronen...
- VAAAAA?!
Trots många år av vänskap lär man sig fortfarande nya saker om varandra. Spännade faktiskt!
nu kom jag på vad det var..
Som alltid när man sitter i kyrkor och lyssnar på sång så blir man sentimental. Det blir i alla fall alltid jag. Jag vet inte vad det beror på riktigt? Saker och ting bara spelas upp rakt framför en samtidigt som man bara sitter där. Jag kom och tänka på en massa saker, bland annat på dig. Det kommer med alla säkerthet finnas många människor som kommer att påverka ens liv en hel del under åren. Vissa bara för en kort stund, andra för evigt. Sen finns det förstås människor som redan gjort det och som förmodligen alltid kommer göra det. Du är en av dom. Du är förmodligen en av dom som gjort det allra mest. Om jag blir hälften av vad du är nu när jag blir stor så är blir jag nöjd. Du en person som får mig att se saker på ett klart och som får mig att se att livet faktiskt går vidare. Du får mig att inse att bara för att livet stöter på motgångar så innebär inte det att man bara kan stiga av tåget. Det funkar inte så. Det finns en morgondag också. Det finns fler än bara en själv. Jag vill bli som dig när jag blir stor och rynkig. Jag vill ha samma glimt i ögonen som dig i allt jag gör. Jag vill kunna se på livet som du gör. Teach me, please!
was blind, but now i see.
Ikväll blev det julkonsert i Domkyrkan, Det var mysigt och julkänslan har infunnit sig litegrann faktiskt. Då tänkte jag på dig. "Det gör ont, men går ändå..". Vi ses i en annan framtid.
fivehundred twenty-five thousand sixhundred minutes
Den här veckan har varit hektisk och mycket, som alltid. Dock har jag inte spenderat så mycket tid i skolan hittils. Kompledighet har följts av strömavbrott som har följts av de vanliga onsdagssovmorgonarna (som är bland det bästa som finns). Det har verkligen behövts denna vecka. Nationella prov har avlöst varandra och så även andra prov - Jag orkar inte! Det är höst och det är kallt och mörkt och ja, trist. Det är tuffa tider. Jag är trött. Helt ärligt så är jag skittrött. Så..varför går jag inte och lägger mig? Jag orkar inte. Jag är inte sovtrött. Jag är bara allmänt trött. Imorgon ska jag införskaffa mig lite extra energi. Det är precis som det låter. Det hjälper mycket..och mest av allt.
/ malin.
jag vill vara på alldeles för många platser samtdigt.
it's just a matter of time..or?
sometimes i act like a child.
Medan jag och Elli cyklade hem så kom vi in på vart vi kommer befinna oss om ett år. Mellan flåsandet i Kristinabacken kom vi fram till att det faktiskt inte är så långt kvar..tills om ett år då. Det är bara 365 dagar och går saker och ting lika fort som det gjort de senaste 18 åren så kommer vi vara där på nolltid. Jag fick en känsla som jag inte känt någon gång. Det känns som att det faktsikt kommer ordna sig till slut..även mig. På något sätt ..
i am, i am, i am, I AM!
jag orkar inte gå upp.
Jag skulle kunna ligga kvar i sängen hela dagen. Det är jättetrist väder ut och jag känner att ett tiotal timmar sömn till skulle sitta på sin plats. Men jag måste ner på stan. Det är Farsdag idag och jag är väldigt dålig på att planera. Jag ska försöka få ner Elli till stan också, eller rättare sagt jag ska tvinga henne. Tanken var att jag skulle vara klar och redo att ge mig iväg om tio min, men äsch. Jag tror jag skjuter på det..som med så mycket annat. Vad innebär det att vara effektiv? Jag har nämligen glömt bort...
Nu ska jag ringa och väcka ellispirelli och få i mig lite frukost.
ända in i väggen?
..och samtidigt som jag stod där. Mitt i allt..ja då insåg jag hur bra jag har det, egentligen. Visserligen så kanske allting inte är precis som jag önskar att det vore och vissa saker går att förbättra. Men jag är inte ute efter något som är perfekt, för det finns inget som heter så. Jag är omringad av lycka så jag vill att ni (NI) ska ta åt er när jag säger att jag avgudar er! Jag har ingen som helst aning om vart alla kommer befinna sig om tio år. Men jag vet att oavsett vart så kommer ni finnas med för alltid, för ni har alla på ert egna lilla vis gjort ett avtryck i mitt hjärta.
mitt hjärta.
Höstlovet tog sin början med en trevlig utekväll med en massa bra människor. Roligare hemresa får man leta efter! Dagen efter hade jag verkligen tänkt att inte göra någonting och det höll jag väldigt bra. Solen sken som bara den och det var en sån lördag som det ska vara. Det blev en otroligt lat dag som följdes av en otroligt lat kväll. Det behövdes kan jag säga! På söndagen fortsatte jag mitt soffliggarmaraton och det var inte förrän på kvällen som jag tog lite extra krafter och begav mig till Wilson för lite Vänner-Maraton med Elli. Pizzor slukades och även Sunkan droppade in för lite tv-tittande. Av någon anledning fick Wilson köra hem sjusovaren efter inte allt för lång tid. Vi mer rutinerade Vänner fans fortsatte kvällen med det ena avsnittet efter det andra. Till slut skulle vi bara "vila ögonen" lite. Mitt i natten väcks jag av att någon "pratar" i sömnen. Elli påstår att hon pratade i telefonen. Jag vet inte om jag är så säker på det...hmm?
Jag kom verkligen till insikt under det här lovet hur mycket jag saknar att inte behöva göra någonting. Jag hade fått försmak för det och Måndagen blev ytterligare en sådan dag där inte så himla mycket gjordes. Det enda jag orkade engagera mig i är "min nya idé" som förhoppningsvis kommer vara klar lagom till, jaa..det får ni se helt enkelt! Tisdagen blev en utflykt till Stockholm med familjen och efter en dag med familjen Johanson-Lindgren var jag trött. Jättetrött! Dock var trevligt och jag var lagom mätt för resten av veckan. Mycket sömn behövdes för morgondagen..
Hemma, bra! ..& på kvällen blev lite (eller lite och lite?..) partaj hos nyblivna födelsedagsbarnet. Jag tycker verkligen att det är dags att NVSP3 tar och drar ihop en klassfest snart igen. Det kan inte bli annat än bra, tro mig! I alla fall, onsdagen..förfest hos Madde med mycket trevligt folk och det fortsatte på Pluto. I alla fall för det flesta. Pluto var skoj och mycket folk. Tack för en jättebra kväll. Det var värt det dagen efter..typ!
Resten av lovet bestod av häng med världens bästa människor. Jag var lagom trött, men det kostar ju att ligga på topp som det heter. Torsdagen spenderades hos Wilson med bra folk. Fredagen spenderades hemma hos Fosi med bra folk. Lördagen spenderades hemma hos Erik med bra folk. På söndagen firades födelsedagsbarn nummer två detta lov. Grattis Sophie! Det innebär fika till hundra. Presenten, ja..den är ju på stan! På kvällen bjöd kusinerna på middag och jag tack och bockar för detta lov. Jag mår ganska bra faktiskt.
Lika roligt som det är att ha lov, lika jobbigt är det att stiga upp på måndagen och inse att det är back to school again. Långa sovmorgonar är något av det bästa som finns, men det kommer en tid för det med. Dock glad att träffa människor som man inte sett så mycket av under lovet. Tröttheten är visserligen något större än innan lovet måste jag erkänna, men man kan ju också gå och lägga sig i tid (?) och inte sitta vid datorn (?)..så jag tror nog att jag ska göra det nu. Godnatt och tack för idag.