Torsdag.
Girlie!
I vårens tecken.
Vecka 13 och sista veckan innan lovet. Stressigt, men våren är i alla fall här nu och det tackar jag för.
Den här veckan ska bland annat bjuda på;
- En hel del plugg då Samhällsprov och Psykologiprov väntar.
- Filmpremiär för 8-gruppens svenskaprojekt - can't wait Bori!
- Terrorisering av stans Ica-butiker.
- En tripp förbi resebyråerna.
- Så mycket mys det bara går.
- Planering inför Olso.
- Bokning av tid hos optikern.
- Shopping då jag är i desperat behov av nya skor och en ny jacka.
Förmodligen kommer jag inte hinna med någonting då jag är helt inkapabel till att agera när det är stressigt. Men jag ska göra mitt bästa. Jag har lovat mig själv det!
Frågan är nu - Prison Break eller Samhäll? Svårt.. väldigt svårt!
00.42
Det är konstigt hur ens liv bara stannar upp under den tiden man är sjuk, om man kan uttrycka sig så. När man sen blir frisk igen så är det som att någon trycker på play och allting bara tas upp där det stoppade. Verkligen allting kommer över en igen och man dras in i vardagen som om man aldrig varit sjuk överhuvudtaget. Efter att ha varit sjuk i princip sedan vi kom hem från Val Thorens så var det faktiskt skönt att komma tillbaka till skolan i måndags. Jag vet inte om jag kan påstå att jag var utvilad, men huvudet sa ändå att det var dags att sluta ligga hemma. Att vara sjuk i mer än tre dagar får mig att drabbas av panik då tristessen och rastlösheten tar över totalt. Ännu värre är det om dagarna blir så många att man är sjuk även under helgerna. Givetvis blev så fallet för mig förra helgen. Just nu finns det egentligen inte tid för att ligga hemma och åma sig. Proven står på kö och projektet börjar närma sig sitt slut. Jag längtar! Studenten börjar i och för sig också närma sig slutet.. men det är en helt annan historia. En annan sak som däremot verkligen är inne på sista varvet är mina ögonlock som snart trillar i backen. Klockan börjar närma sig ett och jag är ready for bed. Ikväll har det ätits onyttigt och kollats på film här hemma med Carro, Elli, Alex och Fia. Som den sanna filmtittaren jag är så somnade jag givetivs efter halva och vaknade lagom till eftertexten. Men what the hell, jag tror att jag har sett den en gång förut.. kanske.
Jag ska nog fortsätta sova och tagga för en morgondag som innebär att väckarklockan ringer 08.00. När folk ska flytta är det bara att ställa upp. Mitt humör kommer att vara på topp. Tur att Alex serverar frukost, hygglo!
Nattinatt.
Men fredag är ändå den dagen som känns bäst..
I alla fall. Ikväll tänkte jag sova, men det blir tjejkväll här hemma och kanske en och annan snyftare. Lösgodis låter också som en bra idé.
Kom igen nu tjejer, pallra er hit!
Googla.. och blogga?
79.
Bori Skåpet!
Resten av dagen bestod av en alldeles för lång psykologilektion som följdes av en och en halv timmes "rast" då jag, Madde och Anders begav oss ut till Burger King för lite eftermiddagsfika. Klockan 17.00 var det nämligen dags för svenska projekt och filminspelning i ljushallen. Jag tänker inte avslöja vad den handlar om utan det får man helt enkelt se när den är färdig nästa fredag. Vi höll i alla fall på och filmade i tre timmar och nu är jag lagom kalas för sängen. Det blev stenhårt arbete från 17.00 till 20.00 och det blev en himla massa omtagningar och bloopers så att det räcker för en hel spelflm. Men jag tror faktiskt att vi fick ihop lite användbart material. Det visar sig helt enkelt. Kul var det i alla fall och fortsättning följer imorgon på svenskan.
Ps. Hittar ni pärlor i ljushallen imorgon så tillhör dom mig..
Paus i plugget!
Nästa lov närmar sig med stormsteg och snart är det väl dags att säga hejdå till Rudbeckianska om det ska gå i den här takten. Påsklovet kommer i alla fall inte spenderas i Västerås och lite skönt känns det faktiskt. Känns som miljöombyte inte sitter helt fel just nu. Direkt när lovet tar sin början flyr vi mot Olso för en liten norgehistoria. Ska bli trevligt att se Sophie igen. Det var trots allt ett tag sen vi sågs (även fast det känns som nyss som vi sa hejdå på Carros garageuppfart..) och du är oerhört saknad. Efter Olso blir det hem för en dag, men bara för att packa. Resterande tid ska spenderas nere i Skåne och då ska jag verkligen passa på att vila upp mig, samla massa ny energi och bara vara.. jag längtar!
Jaja, slut på paus kanske? Dags att återgå till jobbet!
Motivation sökes!
Och så kom snön..
Klockan slår snart 10.00 och jag är uppe och hoppar. Efter en lugn hemmakväll även igår så är jag pigg som aldrig. Fast, det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag sov mig igenom hela gårdagskvällen. Dock så började jag kolla på film och hade minst tänkt att dra igenom två filmer. Jag hann 15 minuter på den första och sen sov jag sött bland godis och fjärrkontroller. Efter en stund vaknade jag till och märkte att filmen var slut, woops! Då var det kanske lika bra att sova lite till. Runt tolvtiden kom pappa in och sa att det kanske var bäst om jag gjorde mig iordning. Något nyvaken traskade jag upp och borstade tänderna och föll sen bums ner i sängen igen. Några minuter över tolvslaget var jag sen inne i drömmarnas värld, igen. Kanske inte så konstigt att jag faktiskt känner mig otroligt utvilad denna söndagsförmiddag. Jag kanske till och med hinner göra lite nytta.. eller nått. Nu blir det i alla fall frukost, sen får vi se.
"Hipp, hipp.. HURRA.."
Grattis till världens bästa vän på 19årsdagen. Hoppas kvällen var galen och att det känns när du vaknar. Jag väntar lite med att ringa och väcka dig, så att du hinner komma ur dimmmornas land något så när. Sen kommer du dock inte undan.
Hoppas att du får den bästa tänkbara födelsedagen, det är du värd!
Jag vore ingenstans, om du inte fanns.
Du är det bästa som finns i mitt liv just nu och utan dig så skulle saker och ting inte riktigt funka lika bra. Du får mig att må bra, varje dag, och då menar jag riktigt bra. Sådär så att ingenting kan förstöra det. Det spelar ingen roll om dagen är en riktig så kallad skitdag och man bara vill somna om igen.. bara tanken på att du finns inom räckhåll gör allting så mycket lättare. Till och med en måndagsmorgon när klockan ringer 06.30 kan bli en piece of cake, typ.. Jag lovar! Jag tror faktiskt inte att du fattar exakt hur värdefull du är för mig och hur du räddar mig, varje dag. För det gör du. Mer än du tror. Framför allt så står du ut med mig och bara det är en bragd. Jag är absolut inte världens lättaste människa att handskas med och det antar jag att du har kommit underfund med vid det här laget. Men du ska veta att anledningen till att jag gör saker på ett visst sätt, reagerar på ett annat eller säger saker på ett tredje enbart har och göra med det faktum att jag tycker om dig så in i norden. Ingen är som du..
♥
Seasons of love.
Helgen blir lugn i vilket fall som helst för nu orkar jag inte bli sjuk mer. Det var år sedan jag var sängliggande så här länge. Lite får jag väl skylla mig själv eftersom att jag inte prioriterade hälsan förra helgen, men äsch? det var det värt. Nu i helgen blir det däremot inga klackar i taket eller glassdrinkar. I helgen blir det lugna klubben och film.
Fever, fever!
Jag hoppas att medicinen ska göra underverk så att jag är på benen snart för jag kommer inom en snar framtid (typ nu) att börja klättra på väggarna av uttråkning. Får väl fortsätta kolla på de återstående 22 avsnitten av Mysteriet på Greveholm.
Måndag.
Dagens tistel går till folk som snor segelbåtar.. liksom hallå!
Sommar-abstinens!
I stort behov av sommar och sol och värme just nu känner jag.
Varma dagar och svalakvällar
Och såklart det här. Fast när det gäller det så får tiden gärna inte
rusa förbi alltför fort.
Jag vill svettas på Lögarängen nu.
Jag vill cykla hem sent på kvällarna.. eller tidigt på morgonen.
Vecka 9.
Mitt huvud känns tre gånger så större än vanligt och mina ögon tycks att gått en rond i ringen, eller två! Förkylningen tycks aldrig vilja ge sig och snart har jag väl hostat upp allt som finns i min kropp. I och för sig så kanske det skulle vara bra med tanke på sportlovets bravader.. men äsch! Det är värt det, faktískt!
Vecka 9 2007 var över alla förväntningar och jag tror att alla är nöjda över de 12 dagar som gick. Om jag fick så skulle jag mer än gärna åka ner dit nu direkt. Bussresan skulle absolut inte vara några problem och jag skulle utan att klaga släpa mina väskor uppför alla trapporna och sen vidare mot Malaysia utan att ens kommentera stanken som finns i en nattklubb under dagtid. Sen skulle jag med glädje förflytta min packning från Malaysia efter att den legat och grott där en hel dag för att sedan släpa den vidare mot lägenheten. Jag skulle faktiskt till och med skippa hissen och ta trapporna upp till våning fem och 504 och jag skulle kunna strunta i att duscha och istället slänga i mig en stor tallrik med pasta carbonara.. gärna med lite nutella på! Sen skulle jag kila ut och köpa mig en stor, helst dubbel, Chicken Run och bara mumsa.. nej nej nej. Stopp! Där tar det nog stopp för jag skulle inte vilja känna doften av den kycklingmackan igen.. inte Lisa heller tror jag.
Val Thorens var i alla fall helt fantastiskt och människorna som var med likaså. Det blev en vecka av dumma kommentarer, trånga sängar, Strawberry daiqiuri, Saloon, GRÖT, nutella, våfflor, solstolar, Malaysia, tungsladdnng, skidåkning, buttcracks, blåmärken, after ski, 100dagarsfest, ölspel, mys, solbränna, förfester, baksmällor och såklart trevligt sällskap. Tack för en oförglömlig resa!
504.
Tack för den här veckan tjejer, och alla andra med för den delen. Jag vill redan tillbaka!
Five hundred twenty-five thousand six hundred minutes.
In Daylights? - In Sunsets?
In Midnights? - In Cups Of Coffee?
In Inches? - In Miles?
In Laughter? - In Strife?
365 dagar och jag kommer fortfarande ihåg det som om det vore igår. Jag kommer fortfarande ihåg dagen innan som om det vore igår. Jag kommer fortfarande ihåg dagen innan det som om det vore igår. Jag kommer fortfarande ihåg dem 21 december 2005 som om det vore igår. Därför känns det jättekonstigt att det faktiskt inte var igår utan att det var ett helt år sedan. När jag tänker så, så undrar jag vart tusan detta år tog vägen men tiden stannar ju aldrig upp och inte vi heller för den delen. Jag saknar dig och ju mer jag tänker på ju mer fattas du mig. Tiden läker alla sår och det stämmer väl delvis men vissa sår kommer alltid att förbli öppna (och djupa) - mer eller mindre. Jag trodde inte att det var möjligt att sakna någon så mycket som jag saknar dig och jag trodde verkligen inte att jag behövde dig så mycket som jag faktiskt behöver dig. Vissa saker inser man inte förrän de inte finns där längre. I och för sig så kommer du alltid finnas här på ett eller annat sätt, i alla fall för mig, men det hade varit skönt att ha dig här nu.
Time flies!