Malin Anna Isabelle Johanson

Efter lite jobb och en väldigt intensiv utbildning resten av veckan var jag helt slutkörd igår. Jag sa tack och godnatt redan vid tio-tiden. Stackars Claudio! Lägger man sig så tidigt så är det inte så konstigt att man är klarvaken vid halv nio idag. Gav upp efter ett försök att somna om, det är helt omöjligt när det gäller mig. Så jag får väl snällt vänta i några timmar tills besten bredvid mig har vaknat. Suck!

With you.

Det går inte. Jag faller för det varenda gång. Eller jag faller inte, det är snarare tårarna som faller. Varje torsdag sitter jag bänkad framför tvn kl. 20.00 och hur mycket jag än intalar mig själv att inte börja grina så är ögonen ändå rödsprängda innan första reklamen. 

Jag skulle kunna flytta till Uruguay nu.
Bara för att.




..

Idag ha jag vandrat med Lisa på stan, ätit en lunch på Wayne's och suttit och glott på en massa konstigt folk. Eller så var det vi som var konstiga som satt och glodde? You tell me! Solen sken i alla fall på oss en stund och det kan rädda en dag. Lisa med för den delen. Så vad händer i höst då? Jag är nog inte den enda vilsna själen i den här stan. Vi fortsätter fundera lite. Som tur var bjöd på mormor på fika senare på eftermiddagen. Hon kan också rädda vilket dag som helst. 

Jag förstår inte riktigt varför ordet lagom finns med i den svenska ordlistan. Ingenting är någonsin lagom. Antingen är det ingenting eller så är det jättemycket. Just nu är det för mycket. 

Ska det verkligen vara så här svårt att komma på vad man vill bli när man blir stor? Huh? I så fall kommer jag hinna bli grå och gammal innan jag kommer fram till någon slutsats med tanke på min beslutsångest.

Jag kommer inte ihåg senast jag var så här trött. Varken huvudet eller kroppen har aktiverats idag, men det kanske var lika bra. Tänkte fortsätta denna lata söndag med att kolla på film och käka god glass. Och japp, mycket glass ska det bli. 

Framtiden skrämmer mig faktiskt, men trots det sitter och jag stirrar rakt in i den för att få någon som helst glimt om vad som komma skall. Förändring, tack!

Hoppas, hoppas, hoppas!

Fint väder i helgen, tack!

Det skulle bli jobb. Det blev en fika på stan med Madde istället. 

Man kan ju vara beroende av det mesta tydligen så jag antar att jag är beroende av väskor. Jag hittar varken kläder eller skor just nu, men väskor ser jag överallt. Stora och små, billiga och svindyra. Mamma kommer förmodligen slå ihjäl mig när hon ser dagens fynd. Men den var billig och snygg så det var inte så mycket att fundera över. 

Jag är helt övertygad om att läkarna glömde operera bort blindtarmen.
Dom måste bannemej ha tagit något annat.

Veckan som kommer består av jobb, jobb och åter jobb. Vet inte om jag ska hoppas på bra eller dåligt väder, men jag vill nog innerst inne att solen ska skina så att jag är pigg när väckarklockan ringer imorgon. Det kommer i alla fall bli en bra vecka. Jag känner det på mig. En ledig helg skulle vara en finfin avrundning, men det återstår att se. Tar jag ledigt kommer det säkert regna. Måste ringa John Pohlman och höra mig för.

Godnatt!

Det tar verkligen emot att behöva jobba såna här dagar. Jag kan ju inte säga att jag önskar oväder, men lite mindre sol kanske? Äh, njut ni som är lediga. Jag ska försöka smita ut jag med en stund idag. Det lär bli en lugn dag på jobbet.