Malin Anna Isabelle Johanson

Så låter det senaste uttalandet (av många) om NVSP3 och efter dagens lektion i idrott så är jag nog faktiskt villig att hålla med. Vi är som tre år, vi lyssnar inte på någon annan än oss själva och var och en av oss har alltid rätt och alla andra är.. fuskare? Japp, oss i ett nötskal.

I alla fall, lärarna har ju kommit på den fenomenala idén med "egna" lektioner och idag stod ytterligare en sådan på schemat. Det blev femkamp och inte vilken femkamp som helst utan femkamp innehållande den klassiska "irländska julaftonen". Det var typ det roligaste jag sett i hela mitt liv, jag skojar inte. För alla som inte vet så innebär det att man ska sätta pannan mot en pinne, eller i detta fall en innebandyklubba, och sen snurra X antal varv. Jag stod först i vårat lag och Jonas hade en teori om att han trodde att det skulle vara smartast att ta det lite lugnt för att sen kunna kuta tillbaka stabilt. Inte en chans, tänkte jag och kutade allt vad jag hade fram till innebandyklubban och snurrade fortare än kvickt. När de 10 varven var avklarade tog jag sats och tänkte springa som om det gällde livet men.. DUNK! Jag kom inte så mycket längre än till golvet och krälade runt där ett tag innan jag lyckades återfå lite balans för att kunna sicksacka mig tillbaka till lagkamraterna. Dock vill jag påpeka att jag absolut inte var värst. Hela klassen såg ut som en bunt riktiga fyllekajor och huvudvärken var påtalig efteråt. Tack för idag!