wherever this will take me i will follow.

Igår ringde klockan 06.00. Yrvaken och helt vansinnigt trött gällde det att samla kraft och stiga upp. En heldag på SAco-mässan i Älvsjö väntade och bussen skulle avresa tio i åtta från Rudbeckianska Gymnasiet. Som vanligt blev det film - lite av en tradition nu. Jag trodde det skulle bli en trött resa dit med mycket sömn, men även jag som ointressant-filmkikare blev klarvaken till Dum&Dummare. Egenligen..vem blir inte det? Tack Anders som introducerade mig för den filmen. Den blir bara bättre och bättre för varje gång (och det har blivit ett antal gånger nu). Väl framme i Älvsjö möttes vi av hundratals andra elever som också skulle irra runt på mässan och försöka förutspå vad livet ska komma att innebära efter studenten. Gratisgrejer var dagens största mål och jag tycker ändå att vi lyckades få med oss en del hem. Tandborstar är ju alltid bra att ha och speciellt man har designat dom själv. Efter ungefär en timme kände jag mig ganska klar klara, men då var det bara till att vänta på bussen som skulle gå hem tre timmar senare. Fötterna började värka och det gällde att fördriva tiden. Visst skulle man kunnat gå på en massa seminarium och pratat med allt och alla, men liksom när man är trött..hur kul låter det då på en skala?

- Vet du inte vad du ska bli när du blir stor?!?!
Nej, tyvärr vet jag inte det än och jag hade inte tänkt att veta det heller på ett tag.

Trots lite för mycket tid över så var det ändå lite kul att åka dit. Jag ska försöka ta mig lite tid och läsa igenom en del av alla broschyrer som man blev tilldelad. Kanske är dags att faktiskt börja fundera lite smått. Hemma i Västerås blev det vid fyra-tiden och Hattmoster och jag vandrade hem i regnet. Det blev lite tillfixning och sen hem till Sophie för att åka vidare mot Madde. Tacos stod på menyn och maten var framme på bordet ganska fort kan jag lova ..och lika fort var den borta. Mascaran drogs på och det skålades vilt. Förfesten var igång. Roligt och galet. Det fortsattes på Silk med trevligt sällskap. Tack för ännu en fredag!

Imorse vaknade jag och drog upp persiennen. Det enda jag såg var dimma. Jag drog ner persiennen igen och kastade mig i sängen. Nu är det í princip söndag och jag har inte gjort speciellt mycket sedan jag vaknade. Tröttheten har bara blivit större och jag ska nog snart krypa till sängs snart. Imorgon är det sista dagen på helgen och jag har hoppas att det blir en bra dag. Vi får väl se. Det är dags att ta tag i saker. Sen finns det en del annat som jag också hoppas hinna med. Meeeeeeeeeeen, jag tar det då.

Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback