Malin Anna Isabelle Johanson

Tisdagmorgon och jag betvivlade starkt på att jag skulle kunna ta mig upp ur sängen och cykla ner mot kopparlunden för lite nationella prov i Svenska. Men jag sa ju att jag skulle ta mig kragen idag, så jag gjorde det. Provet gick väl skapligt och efteråt gick jag och Elli in i en psykos eller något som nästan kunde likna koma. Inte ens Spicy hot kaffet kunde hjälpa mig denna gång, det var illa. Med tunga tramptag tvingade vi oss hem i duggregnet och regnet fortsätter att välla ner utanför mitt fönster så här några timmar efter. Det här är höjden av tråkigt väder, november OCH REGN.

Medan jag och Elli cyklade hem så kom vi in på vart vi kommer befinna oss om ett år. Mellan flåsandet i Kristinabacken kom vi fram till att det faktiskt inte är så långt kvar..tills om ett år då. Det är bara 365 dagar och går saker och ting lika fort som det gjort de senaste 18 åren så kommer vi vara där på nolltid. Jag fick en känsla som jag inte känt någon gång. Det känns som att det faktsikt kommer ordna sig till slut..även mig. På något sätt ..