nu kom jag på vad det var..
Som alltid när man sitter i kyrkor och lyssnar på sång så blir man sentimental. Det blir i alla fall alltid jag. Jag vet inte vad det beror på riktigt? Saker och ting bara spelas upp rakt framför en samtidigt som man bara sitter där. Jag kom och tänka på en massa saker, bland annat på dig. Det kommer med alla säkerthet finnas många människor som kommer att påverka ens liv en hel del under åren. Vissa bara för en kort stund, andra för evigt. Sen finns det förstås människor som redan gjort det och som förmodligen alltid kommer göra det. Du är en av dom. Du är förmodligen en av dom som gjort det allra mest. Om jag blir hälften av vad du är nu när jag blir stor så är blir jag nöjd. Du en person som får mig att se saker på ett klart och som får mig att se att livet faktiskt går vidare. Du får mig att inse att bara för att livet stöter på motgångar så innebär inte det att man bara kan stiga av tåget. Det funkar inte så. Det finns en morgondag också. Det finns fler än bara en själv. Jag vill bli som dig när jag blir stor och rynkig. Jag vill ha samma glimt i ögonen som dig i allt jag gör. Jag vill kunna se på livet som du gör. Teach me, please!