för hela året har jag väntat på.

Skolavslutning och sommarlov. Studentskiva och grillning. Cykel och vasaparken. Hem vandrade vi vid fyra tiden på lördagsmorgonen med fåglarna ekandes i trumhinnorna. Det var en lång dag, men bra! Halv tio intogs ljushallen i fredags och jag kan ju säga att det kändes att sitta där. På ett sätt ville man också vara en del av allt den dagen innebar, men samtidigt var jag otroligt glad över att veta att vi har ett helt år kvar. Jag har så mycket som jag vill göra innan det är dags att kasta mössan. Dagen följdes av lite nostalgi och gräsklippning där det kunde slutat illa i fall reflexerna inte hade varit goda. Studentskiva väntade lite senare och jag är som sagt glad att jag har ett år kvar. Efter det blev det till att trampa mot Carro för lite mat och mys med tjejerna. Det provades kläder..och provades kläder och..ja, vi skulle kunna stått där hela kvällen. Mätta som aldrig förr blev vi i alla fall. Krogen är jag fortfarande för liten för. Jag tog min cykel och trampade mot nästa grillkalas. Även där föredrog vissa krogen och det blev cykel igen. Folk plockades upp och vi begav oss snällt mot parken där det vankades mingel på högsta nivå. Folk hit och dit och upp och ner och överallt. Mycket trevligt. Som sagt, ni var ju där! Photosession hela kvällen lång.

Sol och bad, bad och sol. Medelhavet har kommit till Västerås. Värmeböljan har slagit in över mälaren och herrejösses vad varmt det är. Men! Jag klagar inte. Inte alls. Inte i närheten. Jag njuter och är..glad? Inte glad, men glad att solen skiner och hoppas på att den kommer göra det resten av sommaren också. Som sagt, det blev inget sommarjobb detta år heller. Synd malin, synd! Bara att komma igen nästa år. Herregud, jag vill inte jobba. Detta här vårat sista riktiga sommarlov och det ska tas tillvara på så mycket det bara går.

Och just nu skulle jag behöva dig här. Eller i alla fall bara veta att du fanns här. Därför. Just nu är det bara en stor saknad och ibland känns det som om saker och ting aldrig kommer bli riktigt bra. Det kommer aldrig kännas bra, utan dig. Sommarlovet känns inte som ett lov. Det känns mer som för mycket tid att fundera på. Fundera på vad som hänt och skett i livet under de senaste veckorna. Det känns som om jag bara har följt med på allt, men inte egentligen funderat över varför. Men ska man tänka på mycket egentligen? Oftast när jag gör det blir det lite för mycket fel. Vad jag vill? You tell me.

...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback