att vara eller inte vara?

Tisdag och klockan börjar närma sig halv fem. Vad har jag gjort hittills denna regniga dag? Inte mycket om jag ska vara ärlig. Ställde klockan tidigt för att ta mig en promenad. Om det gick bra? Äh, jag somnade om och blev hysteriskt väckt 12.00 av att mamma slår upp dörren till mitt rum och ser ut som att någon dött. "Där är du ju!..". Eh ja, där var jag. Jag som sov så gott. Och hade inte alls hört att det hade ringt tvåhundratusen gånger i både mobilen och hemtelefonen. Min mamma är inte riktigt klok ibland, men hon är trots allt min mamma bara min!

Smått förvirrad och nyvaken kravlade jag mig upp ur sängen och förklarade lugnt att jag faktiskt mådde bra, dock lite omtumlad efter uppvaknandet. Jag tittade ut genom fönstret och insåg att denna dag skulle bli allt annat än solig. Jag fortsatte därför att gå runt i pyjamas (vilket jag fortfarande gör..) och blev väldigt sugen på pannkakor! Pannkakorna gräddades och käkades upp på noll tid lika med att jag nu har för mycket pannkakor med extra sylt i magen. Men va fan, det är ju sommarlov och jag tänker nog fortsätta min degardag. Att kolla film vore ju ganska passande en dag som denna, men jag är ju så katastrofalt dålig på att titta klart. En kortfilm kanske? Eller ett Vänner-avsnitt? Vänner!

Igår blev det också en degardag. Helt slut lyckades jag dock ändå framåt senare delen av eftermiddagen sätta mig på cykeln och trampa ner på stan för att möta Simon. Han lockade med fika. Jag var där som ett skott, efter en tid! Sen cyklade vi mot Viksäng och det proffessionela byggnadsarbetarna. Underhållning på hög nivå och fika också för den delen. Alltid lika intressant att se hur killar löser olika typer av problem och vad som sker när överaskningar inträffar. Sånt som de kanske inte räknat med. Det gjorde i alla fall min dag!

Efter Calles altan blev det att trampa hem med min dåliga kondition, som jag tror har blivit ännu sämre bara på en dag! Väl hem trampade jag igen och denna gång mot Sophie. Det skulle nämligen bära iväg ut i skogen. Carro satte gasen i botten och sen var vi på väg.
"Jag ska väl svänga här?..."
"Nej, du ska bara fortsätta köra framåt.."
Och sen vare Välkommen till Hallsta! Ibland kan det bli lite fel. Men vadå, vi fick ju se Kolbäcks bästa sida på köpet. Väl framme hos Emelie blev det att hoppa på studsmattan tills vi var tillräckligt varma för att kasta oss i sjön. Om vi kastade oss i vet jag inte, men bad blev det! Sen käkade myggorna upp oss så då gick vi in och käkade chokladkakor. Det blev ingen Hallstatripp tillbaka men det gjorde inget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback